Bilarna (1975-1985): Från Krom till Plast

Glöm pekskärmar och eldrift. Vi pratar om en tid då bilkörning innebar att man kände vägen genom ratten och lukten av bensin i kupén. Det var en tid av manuella chokar, fönstervevar och kassettdäck.

Perioden 1975-1985 var en dramatisk brytpunkt. De sista kromtyngda 70-talsvagnarna ersattes av 80-talets fyrkantiga, effektiva och ofta beiga eller bruna skapelser. Det här är bilarna som stod på varenda garageuppfart, som fyllde gatorna och som vi drömde om på pojk- och flickrumsväggarna.

Kategori 1: De Svenska Giganterna (Volvo & Saab)

På hemmaplan fanns det bara två lag att heja på. Antingen körde man Volvo eller så körde man Saab. Det var ett val som sa lika mycket om din personlighet som din frisyr.

Volvo 240 (242, 244, 245)

Själva sinnebilden av "bil". "Tegelstenen". Den var kantig, den var byggd för att överleva en apokalyps och den var säker. 245:an (kombin) var den officiella svenska familjefraktaren, ofta i orange, ljusblå eller brun. En 242 (tvådörrars) var sportigare, medan 244:an var den trygga sedanen.

Saab 99 & 900

Om Volvon var trygg, var Saaben klurig. Med tändningslåset vid handbromsen, den halvkombiluckan (Combi Coupé) och de välvda rutorna kändes den som en intellektuell rebell. Saab 99 var 70-talsikonen, och Saab 900 (lanserad 1978) blev den slutgiltiga 80-tals-Saaben. Och så fanns ju Turbon – den svenska Porschen.

Kategori 2: Folkhemsbilen (Den vanliga gatan)

Det var dessa bilar som fanns överallt. De var de praktiska, prisvärda och ibland lite tråkiga valen som höll Sverige rullande.

Volkswagen Golf (Mk1)

"Bubblan" var död. Länge leve Golfen. Den här kantiga, framhjulsdrivna lilla halvkombin (designad av Giugiaro) förändrade allt. Den var praktisk, billig i drift och modern. Och med Golf GTI (lanserad 1976) uppfann den hela "hot hatch"-klassen och blev en drömbil för unga förare.

Opel Kadett (C & D)

Innan Golfen tog över var Opeln kung. Kadett C (1973-1979) var den sista bakhjulsdrivna klassikern, älskad som rallybil och ungdomsbil. Kadett D (1979-1984) var Opels moderna, framhjulsdrivna och extremt fyrkantiga svar på Golfen. Fanns på varje gata.

Toyota Corolla (E70)

Japanerna var här. Medan de tidigare setts som lite udda, bevisade Toyotas 70-talsmodeller att de var här för att stanna. De var kanske inte de mest spännande att köra, men de var pålitliga, välutrustade och de rostade (kanske) lite långsammare än konkurrenterna.

Kategori 3: Drömmarna på Väggen (Pojkrums-postrarna)

De här bilarna var inte vanliga. Man såg dem sällan, men man drömde om dem. De var stjärnorna i filmerna och på affischerna.

Porsche 911 (G-modellen)

Med sina breda skärmar, den stora "valstjärten" till vinge och de ikoniska runda strålkastarna var Porsches 911 (och särskilt 911 Turbo) den ultimata symbolen för prestanda och 80-tals-välstånd.

Pontiac Trans Am

Amerikansk muskelkraft. Känd som "Smokey and the Bandit"-bilen. Den svarta lacken, den skrikande "fågeln" (Screaming Chicken) på motorhuven och T-top-luckorna i taket gjorde den till den ohotade kungen på raggar-träffarna och i många EPA-traktorbyggen.

Mercedes-Benz W123 ("Kompakten")

Kanske inte en sportbil, men en drömbil på ett annat sätt. W123:an (200-300-serien) var symbolen för oförstörbar kvalitet. Det var den bilen alla taxichaufförer hade, och den som bara fortsatte att gå, mil efter mil. Att äga en "Merca" visade att man hade lyckats.