Glöm "less is more". Mellan 1975 och 1985 var "more is more". Det var en tid av extrema siluetter, starka färger och frisyrer som trotsade gravitationen.

Vi började i 70-talets jordnära färger – orange, brunt och avokadogrönt – med utsvängda byxor i manchester och tajta polyesterskjortor. Vi avslutade i 80-talets chockrosa, mintgröna och neongula pasteller. Det här var decenniet då jeansjackan blev en uniform, då axelvadden byggde om vår kroppsform och då "hockeyfrillan" var en helt rimlig frisyr.

Kategori 1: 70-talets Sista Dans (1975-1979)

Modet som dominerade under periodens första halva. Det var mjukt, utsvängt och ofta tillverkat i material som inte andades.

De Utsvängda Byxorna

Ett måste. Oavsett om de var i jeans, manchester eller en glansig polyester. Ju mer utsvängda, desto bättre. De skulle sitta tajt över låren och sedan explodera vid vristen, och gärna vara så långa att de släpade i marken.

Platåskorna

För att de utsvängda byxorna inte skulle bli för blöta och smutsiga behövdes höjd. Platåskor och träskor (med eller utan målade kurbits) var lösningen.

Polyesterskjortan

Den ultimata discoskjortan. Ofta i ett vilt mönster, med en krage så stor att den nästan nådde ut till axlarna. Bars med fördel uppknäppt, gärna med en guldkedja.

Kategori 2: 80-talets Nya Uniform

När 80-talet slog igenom ändrades siluetten. Det blev tajtare upptill, bylsigare nedtill, och sedan tvärtom.

Jeansjackan

Kanske det viktigaste plagget av alla. Hårdrockaren täckte den med påsydda tygmärken (KISS, Iron Maiden, Saxon). Pop-snöret bar den prydligt över en collegetröja. Den var en självklarhet.

Stentvättat & Morotsbyxor

Jeansen förändrades. De stentvättade "stuprören" (tajta hela vägen) var populära. Men den stora trenden var "morotsbyxan" – pösig och hög i midjan, för att sedan smalna av drastiskt vid anklarna. Gärna i pastellfärg.

Collegen (Sweatshirten)

Trycket på bröstet var allt. Det kunde vara ett universitetsnamn (Harvard, Yale), ett märke (Pocoloco, Gul & Blå, Adidas) eller bara ett coolt ord. Gärna i en ljus pastellfärg.

Axelvaddar

"Power-dressingen" var här. Axelvaddar fanns i allt: kavajer, tröjor, till och med t-shirts. Siluetten skulle vara en V-formad triangel.

Kategori 3: Accessoarerna som Gjorde Allt

Det var detaljerna som skapade looken.

Benvärmare

Tack vare filmen "Flashdance" (1983) hade plötsligt alla benvärmare. De bars utanpå jeansen, ovanpå mjukisbyxorna eller bara till strumpbyxor. Man behövde inte kunna dansa för att bära dem.

Pannband

Antingen det tunna "Björn Borg"-pannbandet i frotté, eller det breda, vikta tyg-pannbandet som bars över pannan och håret.

"Kinaskor" & Seglarskor

På fötterna var det två stilar som dominerade vid sidan av sneakers: de vita, billiga "Kinaskorna" (perfekta på sommaren) eller de lite finare, bruna "seglarskorna" (ofta av märket Timberland eller Sperry) som signalerade en prydligare stil.

Plexi-smycken

Stora, billiga plastsmycken i neonfärger. Triangulära örhängen, armband i olika färger som staplades på armen och stora halsband.

Kategori 4: Håret (Kronan på Verket)

Ett kapitel för sig. Frisyrerna krävde planering, tålamod och minst en halv burk hårspray (Jane Hellen var favoriten).

Hockeyfrillan

"Business in the front, party in the back." Kortklippt (eller till och med rakat) på sidorna och uppe på huvudet, men långt och yvigt i nacken. Både killar och tjejer bar den med stolthet.

Pudelpermanenten

Stort, lockigt, yvigt och permanentat. Tänk Carola i Främling. Ju större, desto bättre.

Tuperat & Sprayat

Oavsett frisyr skulle det vara volym. Luggar tuperades rakt upp, sidorna sprayades stenhårda. Det var en ständig kamp mot gravitationen.