TV-Spelen (1975-1985): Från "Blip" till Världar

Glöm 4K, glöm trådlösa handkontroller och online-spel. Vi talar om en tid då "TV-spel" innebar en kamp om familjens enda TV, en tjock sladd som alltid var för kort, och en liten omkopplare på baksidan av TV:n märkt "TV/GAME".

Det var en tid av beiga och bruna plastlådor, ofta med fejkad träpanel för att "passa in" i vardagsrummet. Ljuden var enkla "blip", "blop" och "boooom", men i våra huvuden var det symfonier. Det här är en hyllning till konsolerna som startade allt, och spelen som fick oss att sitta som fastklistrade framför tjock-TV:n.

Kategori 1: Pionjärerna (De första plingen)

Innan de utbytbara spelkassetterna tog över, var "TV-spel" oftast en enda maskin som bara kunde spela... just det, TV-spel.

Pong (och dess kloner)

Allt började här. Två rektangulära streck och en fyrkantig boll. Ljudet av "blip... blop..." ekade i vardagsrummen. Oavsett om det var den officiella Atari Pong-konsolen eller en av de otaliga "TV-Tennis"-klonerna som såldes på postorder, så var detta för många den allra första digitala spelupplevelsen i hemmet.

Tidiga konsoler (Gen 1)

Maskiner som Magnavox Odyssey var de första, men det var de enklare "inbyggda" konsolerna som gällde. Man köpte en låda som kunde spela Tennis, Hockey, Squash och Skytte. Handkontrollerna var enkla rattar (paddles). Det var simpelt, men det var magi.

Kategori 2: Guldåldern (Kassetternas intåg)

Det var här det exploderade. Plötsligt kunde man byta spel. Man köpte en konsol, och sedan en hel samling av stora, klumpiga plastkassetter (cartridges).

Atari 2600 / VCS

Kungen. Den obestridda mästaren av eran. Med sin ikoniska träpanel och de där oförlåtande, stenhårda styrspakarna med en enda röd knapp. Att koppla in en Atari 2600 var en ritual. Biblioteket av spel var enormt, från fantastiska klassiker till totalt obegripligt skräp.

Intellivision (från Mattel)

Ataris "smartare" konkurrent. Den hade bättre grafik (för tiden), mer avancerade ljud, och en märklig handkontroll som såg ut som en telefonlur med en knappsats och en guldig "disc" som styrplatta. Spelen var långsammare, mer strategiska, och reklamen hävdade stolt att den var smartare än Atari.

ColecoVision

För de som ville ha arkadhallen hemma. ColecoVision skröt med att ha "arkad-perfekta" versioner av spel. Den kom paketerad med Donkey Kong och levererade en grafisk smocka som fick Atari att se gammal ut.

Kategori 3: Spelen Alla Minns (Pixlarna som definierade oss)

Konsolerna var hårdvaran, men det var spelen som var själen.

Space Invaders (Atari 2600)

Det var simpelt, det var repetitivt, och det var omöjligt att sluta spela. Det där obevekliga, accelererande thump-thump-thump-ljudet av utomjordingarna som närmade sig är etsat i minnet hos en hel generation.

Pac-Man (Atari 2600)

En av spelhistoriens mest ökända portningar. Det såg inte ut som originalet, det lät inte som originalet, och spökena flimrade så man blev yr. Men vet du vad? Alla hade det, och alla spelade det. Ljudet av "waka-waka" (eller mer "vink-vink") är ren nostalgi.

Pitfall! (Atari 2600)

En revolution. Istället för en enda statisk skärm fick vi en karaktär (Pitfall Harry!) som kunde springa genom en hel värld. Man hoppade över skorpioner, svingade sig i lianer och undvek de där blixtsnabba krokodilerna. Det här var födelsen av "side-scroller"-genren.

E.T. the Extra-Terrestrial (Atari 2600)

Spelet som blev så ökänt att det (nästan) dödade hela spelindustrin. Ett obegripligt spel där man mest gick runt och föll ner i gropar. Det är en viktig del av 80-talets spelhistoria, mest som en varnande berättelse.

Kategori 4: Revolutionen (Den nya tiden anländer)

Runt 1983-1984 kraschade hela marknaden. Förtroendet var borta, hyllorna var fulla av dåliga spel. Då, precis i slutet av vår tidsperiod, kom räddningen från Japan.

Nintendo 8-bitars (NES)

Den lanserades 1983 i Japan (som Famicom) och 1985 i USA. Den anlände till Sverige strax därefter, men den representerar det absoluta skiftet. Den grå lådan, de rektangulära handkontrollerna med en styrkors och två knappar (A och B!), och spelet som följde med: Super Mario Bros. Detta var inte längre enkla "blip"-spel; det var början på de episka äventyren.